tisdag 16 oktober 2012

Potatiskroketter

Leffe är 47 år och har jobbat som snickare hela sitt liv. Med två tonårsbarn varannan helg och efter skilsmässan med Suzann -98 har livet varit ganska ensamt.

Efter många kvällar ätandes fiskpinnar med potatiskroketter i den bruna manchestersoffan känner Leffe att det är dags att träffa någon ny. Någon som är lite sådär härlig och "go". En tjej med lite fart i.
Gärna någon som gillar äventyr och kanske lite fläskfilé med klyftpotatis och boxvin på fredagen. Någon att ta med på middagarna hos Micke och Viveca.

När Leffe var liten hade han en boxer som alltid fick honom att känna sig varm och trygg. Det är sånt som Leffe värdesätter i en kärleksrelation.

Tittar helst på :TopGear och Hem till Gården.
Bär jeans med hög midja och lösa ben, har tio par i samma modell i olika blåa nyanser.

onsdag 10 oktober 2012

Dejtingstereotypen: Den naturliga Skönheten

Johan är en cool kille. Så cool att han egentligen inte alls behöver vara medlem på en dejtingsida, men vad fan.
Det finns ju så få brudar som lever upp till Johans standard. Han kanske är kräsen, men så är det. Så då får det bli nätdejting, det är ju inte alltid man orkar gå på krogen.

Även om Johan gärna och ofta vill poängtera att han inte har några problem att få ragg på krogen, om någon nu trodde det, för så är det inte. Han tar vad han vill ha, en snygg skjorta och en svår blick så är saken i hamn. Oftast i alla fall.

Det är ju inte så att Johan nätdejtar för att han är desperat. Absolut inte! Det skulle aldrig falla honom in att skriva långa smäktande mail till tjejer med hybris som knappt orkar lyfta sina vällackade naglar för att svara.
Därför räcker det kort och gott med ett "Tja! Hur är läget..." så får man se var det leder liksom.
Pallar hon inte svara så är det inget för Johan. Så jävla snygg var hon ändå inte. Hybrisbrud, bara att gå vidare. Back on track.

Johans presentation: Han har inte orkat skriva något, möjligtvis "Text kommer senare..." Däremot har han tagit sig tid att lägga upp sju olika bilder där man finner allt från Johan i bar överkropp från förra årets seglarsemester till svartvita ansiktsbilder med allvarlig min och antydan till mustasch.

Johan söker: En "naturlig skönhet" som inte pratar för mycket. Inte en plastig tjej full av extensions eller någon hetsig feminist med för mycket åsikter. Hon ska vara lite som, ja, ett skogsrå tänker Johan förnöjt.

Här hittar du Johan: Med en svår min i hörnet på någon innerstadsbar. Självklart i sällskap med två vänner, man är väl inte desperat.


http://www.sxc.hu/category/1352

Dejtingprofilen

Det här med dejtingprofiler. Det är en djungel av bra och dåliga presentationer av människor. Sidor man gärna framhäver eller råkar plocka fram av misstag.

Ska man hiva fram sin bästa bild, tagen i suddigt motljus, där man polerar ett snyggt retrobord man kommit över på loppis, sin fylligaste blogg-pose där man blinkar lite förföriskt över ett glas champagne?
Eller helt enkelt köra på brutal ärlighet, skitighetens créme de la créme, när man med bakisfrisyren och mjukisbrallan städar ur sopskåpet en söndagsångest-morgon?

Det är svårt att vara helt ärlig på bild, för ärligheten fastnar inte alltid som man vill. Den likgiltiga blicken på en föreläsning, stessrynkan i pannan när man för tredje gången fastnar i rödljus på samma gata, den gapande munnen när man lägger på mascaran en trött tisdagsmorgon, den ofixade feta morgonluggen dagen efter... Nej.

Man fixar en lagom ärlig bild, där man i bästa fall ser lite naturlig ut.
-Här är jag, söt och nyvaken, sminkat fram den osminkade looken och trassligt hår.
-Här går jag i ett härligt naturreservat med stora stövlar, dyr halsduk och naturligt fladdrande hår!
-Här är jag solbränd och nybadad med en pipa och en tokig hatt på en strand i Rio de Janeiro/Valfri-stad-utanför-Europa
-Här är jag spontan och busar med min systerson med svällande triceps i en naturlig och lekfull vinkel...